Om Röntgen

Röntgen är en vanlig undersökning för att diagnostisera cancer. Röntgenstrålar har kort våglängd och förmåga att i varierande grad tränga igenom olika vävnader och ge bilder av kroppens skelett och inre delar. I regel krävs inga särskilda förberedelser och undersökningen är inte smärtsam.

Kontrastmedel används när man vill avbilda kroppens hålrum, t ex mag-tarmkanalen och urinvägarna. Ibland används två typer av kontrast där luft är ett, exempelvis vid dubbelkontraströntgen för undersökning av tjocktarmen. Metoden ger bilder av mycket små förändringar.

Angiografi är en metod som används allt mer sällan för att diagnostisera tumörer. Ett kontrastmedel sprutas in i ett blodkärl eller lymfkärl och förs sedan vidare och ansamlas tillfälligt i det organ man vill undersöka.

Historik
Fysikprofessor Wilhelm Conrad Röntgen i Würtzburg lade 1895 märke till ett dittills okänt fluorescensfenomen vid experiment med elektronisk urladdning i ett slutet glasrör. Röntgenstrålarna skiljer sig från andra typer av elektromagnetisk strålning som ljus och radiovågor genom att i varierande grad tränga igenom materia. Röntgenstrålarna växelverkar också med atomer vilket bl a leder till att atomer i den bestrålade substansen kan övergå i jonform. I likhet med strålning från radioaktiva ämnen kallas röntgenstrålarna därför joniserande strålning.

Text: Lena Hammarlund, webbredaktör Cancerfonden
Granskning: Docent Jan Zedenius, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm samt bitr. vetenskaplig sekreterare, Cancerfonden.
Reviderad: 2007