Att forska på och arbeta kliniskt med smärtlindring för cancerpatienter och vård i livets slutskede låter kanske som en svår och tung uppgift. Men Peter Strang, professor i palliativ medicin, tycker inte att det är så. För honom är det positivt.
– Vi kan göra skillnad för patienterna och deras anhöriga, säger Peter Strang.

Skillnaden består i att Peter och hans kolleger - läkare, sjuksköterskor och kuratorer inom Stockholms hemsjukvård - kan ge smärtlindring, lugnande samtal, mjuk (taktil) massage. Mycket kan underlätta en svår situation.

Peter Strang började intressera sig för palliativ (lindrande) vård som ung läkare i slutet av 1970-talet. Han fick sitt första läkarvikariat i Motala hos Barbro Beck-Friis som hade startat sjukhusanknuten hemsjukvård enligt den så kallade Motalamodellen.

– Barbro Beck-Friis var först i Sverige med denna vårdform, berättar Peter Strang. Hon väckte mitt intresse för hur viktigt det var att människor kunde få en god vård under sin sista tid i livet.

Ville skriva om smärtbehandling
Många av de patienter som fick hemsjukvård var cancerpatienter, och när Peter Strang skulle välja specialistutbildning blev det onkologi. Han flyttade till Uppsala och skrev sin avhandling om DNA-skador vid cancer.

– Jag ville egentligen skriva min avhandling om smärtbehandling av cancerpatienter, men det ansågs ”inte lämpligt som forskningsämne”. Man gav patienterna morfin, och det var i stort sett den enda typen av behandling som fanns.

Men Peter Strang fortsatte sitt engagemang för en bättre palliativ vård. 1984 skrev han en första programskrift om behandling av smärta vid cancer, ett litet häfte på tio sidor.

– Det vi visste då räckte till tio sidor, men tjugo år senare skrev jag den första svenska läroboken i ämnet, Cancerrelaterad smärta. Då blev det en bok på 300 sidor, så nog hade kunskapsmängden ökat!

Samarbeten med Barbro Beck-Friis
Peter Strang fortsatte också sitt samarbete med Barbro Beck-Friis, fast med omvända roller. Nu blev han hennes handledare när hon disputerade på den första avhandlingen i Sverige om palliativ hemsjukvård vid obotlig cancer. De har skrivit flera böcker tillsammans, bland andra Palliativ medicin och Hundens betydelse i vården, om husdjur i vård och rehabilitering.

Första professorn i palliativ medicin
1997 blev Peter Strang Sveriges förste, och hittills ende, professor i palliativ medicin i Linköping. 2001 blev han professor i palliativ medicin, särskilt onkologi, vid Karolinska institutet. Tjänsten är knuten till Stockholms sjukhem, en cancerpalliativ enhet i Stockholm med 40 slutenvårdsplatser. Till Stockholms sjukhem hör också hemsjukvården för stadsdelarna Kungsholmen och Vasastan.

Trots Peters professur är inte palliativ medicin något som det satsas stora pengar på.

– Nej, även om utvecklingen gått framåt, så är fortfarande specialiteten jämförelsevis liten. Inom läkarutbildningen är det bara en enda dag som läggs på undervisning i smärtlindring! Alla säger att det är viktigt, men ingen vill plocka in fler undervisningstimmar. Jobbar man inte med smärtfrågor tror jag att det är svårt att förstå hur viktigt det är. Smärta är ju den vanligaste orsaken till att vi söker läkare.
 
Än så länge kan man inte utbilda sig till specialist i palliativ medicin direkt, man måste gå en ”omväg” och bli exempelvis kirurg eller onkolog först.

Växande forskningsenhet på Stockholms sjukhem
Peter Strangs vardag består av mycket pappersarbete, läsa, skriva rapporter, handleda forskarstudenter. Forskningsenheten vid Stockholms sjukhem har blivit ganska stor, man har ett femtontal disputerade forskare där nu. Men han arbetar också kliniskt.

– Cirka 30 procent av min arbetstid är jag ute i vårdarbete, oftast tillsammans med hemsjukvårdens team. Det är oerhört viktigt för mig att se i praktiken om olika typer av behandlingar fungerar.

Trots att hemsjukvårdsteamet och personalen på Stockholms sjukhem är med om cirka 500 dödsfall per år betonar Peter Strang att det är en positiv vårdform.

– Vi har så bra stämning i personalgruppen. Visst är det ledsamt många gånger, men vi kan ändå göra så mycket positivt för patienterna. Döendet är ju faktiskt en självklar del av livet och vi i teamet blir en stabil kraft som kommer och skapar lugn. Det spelar stor roll för de sjuka och deras anhöriga.

Många orsaker till smärta
Den typ av smärtlindring som finns är olika injektioner och tabletter, men det är inte alltid lätt att veta vad man ska välja. Först måste smärtan analyseras. Är det ”vanlig smärta” från cancern, är det nervsmärta, en inflammation eller psykisk smärta? Har patienten vatten i lungsäcken eller i buken som trycker på och gör det svårt att andas? Det finns många olika orsaker till att det gör ont.

– Erfarenheten vi får i hemsjukvården är ovärderlig. Vi vet vad som fungerat tidigare, och då kan vi prova samma typ av behandling för en ny patient. Vi kan ge något akut, som morfin eller cortison. Men vi kan också prova något som verkar under längre tid. Tyvärr finns det komplicerade fall där symtomfriheten varar bara 2-3 dagar, sedan får vi prova något nytt. Patienten ska inte behöva ha ont!

Hur lindra smärta vid prostata- och skelettcancer?
Just nu arbetar Peter Strang i en internationell forskargrupp som undersöker en ny metod för att lindra smärta vid prostata- och skelettcancer. Man provar att ge alfastrålning (till skillnad från vanlig strålbehandling som är gammastrålning) som är kraftig, men med mycket kort räckvidd, 0,1 mm. Strålningen ges i injektionsform och substansen letar sig till de områden där man har vissa typer av skelettmetastaser. Alfastrålningen avges just där, utan att skada omgivande vävnad.

– Detta hoppas vi mycket på för framtiden. Vi publicerade en första delstudie i The Lancet förra året. Den visade att alfastrålningen påverkade sjukdomen både genom sänkta PSA-värden och sänkta benmarkörer som talar för att metastaseringen bromsats upp för prostatapatienterna. I fortsatta studier har vi även studerat smärta och hoppas på en dubbel effekt. Nästa år hoppas vi att komma med två slutrapporter.

Vården flyttar hem till patienten
Trots att han alltså fortfarande är Sveriges ende professor i palliativ medicin är Peter Strang säker på att specialiteten kommer att växa i betydelse de kommande åren. Sedan 2002 har Peter Strangs forskargrupp publicerat sex doktorsavhandlingar i olika palliativa frågor.

– Allt mer av sjukvården flyttar ut till hemmen, och då måste vi ha studier om och kunskaper för att klara hela vårdkedjan. Allt fler svårt sjuka patienter vårdas också hemma under sista delen av livet. Radiumhemmet har till exempel minskat antalet sängplatser från 130 till 30 under de senaste åren.

– Varje sjukhus borde ha en palliativ konsult, som styrde placeringen av patienterna, till deras hem, till hospice eller i vissa fall låta dem vara kvar på sjukhuset.

text: Ingrid Jacobsson, frilansjournalist