Utan stamceller inget liv

För forskaren David Bryder ger stamceller svar på många frågor om hur den mänskliga organismen fungerar. Ett försämrat immunförsvar, anemi (blodbrist) och en drastisk ökning av leukemi (blodcancer) är förändringar i blodsystemet som kan kopplas till människans åldrande, anser han.
 
David Bryder är verksam vid institutionen för experimentell medicinsk vetenskap vid Lunds universitet. Nyligen tilldelades han ett sexårigt forskningsanslag av Cancerfonden. Anslaget gör det möjligt för honom och hans sex personer starka forskarlag att tränga vidare in i vilka genetiska mekanismer hos stamcellerna som påverkar blodets åldrande.

Fokus i Bryders forskning ligger på den process varigenom blodceller bildas, så kallad hematopoes.

Kartlägger orsaker bakom blodbrist och blodcancer
– Redan under fosterstadiet föds de stamceller som så småningom ger upphov till blodceller. Människan har flera olika typer av blodceller, de flesta med en väldigt kort livslängd, många bara en dag. Men gemensamt är att alla dessa celler utgår från benmärgen och stamcellerna. Om det uppstår ett fel på en stamcell kan man anta att det också leder till fel – exempelvis leukemi – på de blodceller stamcellen ger upphov till, förklarar David Bryder.

Genom att studera dessa samband hoppas han kunna öka kunskapen och i förlängningen kartlägga orsakerna bakom sjukdomar som blodbrist och blodcancer (leukemi). David Bryder tror att miljöpåverkan spelar en viktig roll vid leukemi, då förekomsten hos äldre är betydligt högre än hos yngre personer.

– Det är rimligt att anta att en person som under exempelvis 60 år av sitt liv exponerats för cancerogena ämnen löper betydligt större risk än ett litet barn. Men samtidigt beror inte alla former av leukemi på miljöpåverkan, tillägger han.

Grundforskning som kan leda till ny cancerterapi
David Bryder är noga med att poängtera att studierna inte kommer att leda fram till ett nytt cancerläkemedel. Det han bedriver är grundforskning.

– Någon ny cancermedicin blir inte slutresultatet. Så småningom kan våra upptäckter ändå komma patienter till godo. Förstår man vad som styr genetiken i stamcellerna kan det med tiden leda fram till nya former av cancerterapi.

När kan sådana terapier föreligga? David Bryder vill inte förutspå detta, men säger att liknande forskning som den han bedriver pågår på ett flertal platser runt om i världen.

– Stamcellsforskning är global och genomgår för närvarande en mycket snabb utveckling. Själv hade jag förmånen att 2003 till 2005 delta i ett projekt vid Stanford-universitetet. År 2003 disputerade jag med en avhandling om stamcellbiologi.

Utan stamceller inget liv
För David Bryder ger stamcellerna svar på många frågor om hur den mänskliga organismen fungerar. Detta faktum rymmer en stor del av hans drivkraft – nyfikenhet.

– Man kan kortfattat sammanfatta det så här: Utan stamceller inget liv. I detta ligger en stor del av min fascination för denna typ av forskning.

Kunskap även för benmärgstransplantationer
David Bryder hoppas att hans forskning också kommer att leda till ny kunskap som kan användas vid benmärgstransplantationer.

– Det är ju ett välkänt faktum att en av de sämsta prognoserna för snabb återhämtning i samband med en benmärgstransplantation är om givaren är en äldre person och mottagaren en yngre. Detta gäller framför allt förmågan att ta hand om infektioner.

Vad betyder det anslag som Cancerfonden har givit dig?
– Det innebär mycket på flera olika sätt. Sex år är i anslagssammanhang en lång period så anslaget ger forskargruppen arbetsro och skapar kontinuitet. För mig personligen innebär det ekonomisk trygghet och att jag under dessa år slipper jaga anslag för att finansiera min egen lön.

Tre korta frågor Är du gift och har du familj? – Javisst, bådadera. Barnen heter Matti, 15 år, och Jon, 8 år. Hustrun heter Karin och arbetar på ett bioteknikföretag. Var bor ni? – Vi bor i lägenhet i Lund. Har du några fritidsintressen? – Jag är en sån där tråkig person som svarar att arbetet är min hobby. Men jag försöker hinna med lite golf mellan varven även om jag inte är särskilt duktig på att hantera boll och klubba.

text: Jan Kantor, frilansjournalist, oktober 2008
foto: privat