Cancerfonden - Artiklar

Gunnel och Lars-Otto Dandenell.

”Jag trodde livet var slut”

Namn: Gunnel Dandenell, Linköping
Ålder: 69 år
Fick bröstcancerdiagnos: 1983

Hur var det att få bröstcancer?
– Det var förfärligt, en katastrof, säger Gunnel Dandenell. Jag var bara 44 år och blev nästan förlamad av rädsla och sorg. Jag hade tre tonårsbarn och trodde att livet var slut. Jag hade inte känt någon knöl, men hade blivit slumpmässigt utvald att delta i mammografi i en studie. Det var ren ”tur” att tumören upptäcktes.

Hur blev livet under tiden du var sjuk?
– Jag gick hela tiden och kände efter. Om jag hade ont någonstans trodde jag att det var cancern som hade spridit sig. Det hade den också gjort – men ”bara” till lymfkörtlarna. Jag grubblade mycket och behöll mycket oro för mig själv; ville skona familjen i den mån jag kunde.

Hur har du det i dag?
– Jag lever helt normalt, går på Friskis & Svettis och håller i gång – kanske till och med för mycket! Jag borde nog vila lite mer.

Vad betyder dina bröst för dig?
– Jag tycker det är jobbigt att ha förlorat ett bröst, även om jag är äldre nu. Jag vill inte visa mig naken på badhus och i bastu med andra än mina allra närmaste. Jag älskar inte min egen kropp.

Lars-Otto Dandenell: Hur ser du på Gunnels bröst?
– Jag tillhör inte de män som är fixerade vid bröstens utseende, säger Lars-Otto Dandenell. Jag tycker om Gunnels kropp oavsett om hon har ett, två eller inga bröst – det viktigaste är förstås att hon lever!

Så hanterade de beskedet om bröstcancer
» "Jag njuter av vardagen"
» "Jag saknar inte mitt bröst"

» Läs också: Chock vid beskedet