Tony tar ton inför operation

Cancer i tjock- och ändtarm är vid sidan av lungcancer den cancerform som orsakar flest dödsfall i Sverige. Men prognosen för patienter som insjuknar i dag är betydligt ljusare än tidigare. Bättre behandlingsmetoder med bland annat nya läkemedel och förfinad kirurgisk teknik gör att det nu är nästan 60 procent som lever fem år efter behandling. För 20 år sedan var jämförande siffra 35–40 procent.

Tony Henriksson har rest de 27 milen från hemmet i Sundsvall till Norrlands Universitetssjukhus i Umeå. I morgon ska han bli av med sina fem metastaser i levern efter en primärtumör i ändtarmen.

Umeå visar sig från sin allra dystraste sida. Diset ligger som en hatthylla över stan. Vi möts i Lärarhögskolans aula där han sitter vid flygeln, slår några ackord på tangenterna, men grinar illa över de svängningar i instrumentet som skulle ha bildat ett durackord. För att vara pianostämmare behöver man inte ha absolut gehör, men en utmärkt hörsel krävs. Det har Tony.

Upptäckte blod
Tony Henriksson är 55 år och liksom tre syskon pianostämmare och -tekniker. Ett yrkesval som gått i arv efter fadern.

Det var i januari 2006 som han upptäckte blod i avföringen. Det konstaterades att han hade cancer i ändtarmen, och som avlägsnades en månad senare på Länssjukhuset i Sundsvall. Han fick en stomi (påse på magen) men inga ytterligare behandlingar. Tarmen lades tillbaka inom kort. Inga biverkningar kände han av och allt fungerade bra.

– Jag har jobbat ungefär lika mycket som vanligt och inte haft några besvär med illamående eller någonting sådant, säger han.

Halvårsvis gick han på röntgenkontroller. Vid det tredje besöket sommaren 2007 visade skiktröntgenbilderna att sjukdomen spridit sig till levern. Läkarna bedömde då att det var omöjligt att operera honom, men ordinerade cytostatika med förhoppning om att tumörerna skulle krympa och ett kirurgiskt ingrepp bli möjligt.

Ska operera levern
Och precis så blev det. I början av 2008 kunde läkarna konstatera att tumörerna i levern uppfört sig precis såsom de hade hoppats. Efter nio cytostatikabehandlingar står nu Tony Henriksson inför sin operation i levern. Metastaserna ska skäras bort och ge utrymme för ny, frisk vävnad att växa till.

Tony Henriksson är full av tillförsikt inför ingreppet i morgon. Att just han fått diagnosen cancer och nu metastaser är inget han ser som en katastrof.

– Cancer är vanligt så varför skulle inte jag kunna få det? Jag gräver inte ner mig för det här. Tony litar på kirurgerna och på den inre trygghet som han berättar om.

 – Jag vill säga till människor som har råkat ut för samma sjukdom som jag att inte ge upp, absolut inte. Tänk positivt för det underlättar! Gräver man ner sig och jämrar sig, då kan det bli ännu värre.

Känner ingen oro
– När man är i trygga händer finns ingen oro. Jag har en tro, är inte aktiv inom något religiöst, men jag är nog den mest flitiga kyrkobesökaren för jag jobbar så mycket i kyrkor. Även om det är på grund av mitt arbete som pianostämmare, så kan man ju dröja sig kvar efter arbetet…

– I kyrkan känner man en värme, något speciellt. Det är ganska skönt i stillheten och ensamheten. Jag har varit mycket i kyrkor och det har då och då stått kistor framme vid altaret. Många skulle säkert känna obehag att finnas bredvid en som är död. Jag har aldrig känt det så, inte ens första gången när jag i 20-årsåldern gjorde ett jobb i ett kapell. Det var en mörk höstkväll, minns jag. Kanske det är sådana upplevelser som jag drar nytta av i dag.

Om några dagar hoppas Tony vara hemma igen och få träffa sin tonårsson. ”Det blir väl en promenad i naturen” – ett intresse han har förutom resor runt om i världen. I sommar tar han fram fiskespöet. Men först och främst hägrar återgången till arbetet.

Är du duktig på att spela piano?
–Njae, det är jag inte. När jag kommer hem från jobbet vill jag inte höra några toner alls, säger Tony Henriksson.

Tre veckor efter operationen ringer jag upp Tony och frågar hur han mår.
– Jättebra! svarar han.

Vad hände efter operationen i Umeå?
– Jag blev kvar en vecka. I går var jag på vårdcentralen för att lägga om såret. Det såg fint ut, sade doktorn.

Har du haft ont?
– Första dagarna var det lite knepigt att resa sig och kliva ur sängen. Det stramar fortfarande lite i såret. Och jag har varit lite försiktig när jag springer i trappor.

När ska du börja jobba igen?
– Jag började direkt när jag kom hem. Det finns mycket att göra i min egen verkstad, svarar Tony Henriksson. I dag ska jag stämma ett piano. 

text: Marita Önneby Eliasson, redaktör Rädda Livet 
foto: Jan Lindmark