Ärftlig cancer hade bättre prognos

Förra veckan publicerades en amerikansk studie som påvisar att familjär cancer i tjocktarmen har bättre prognos än de former av sjukdomen som inte är nedärvda.

I studien ingick över 1 000 patienter som följdes under sex år. Alla patienter hade avancerad cancer, tumörer i stadium 3, när studien inleddes.

I studiegruppen med patienter som hade släktingar som insjuknat i tjocktarmscancer drabbades 29 procent av återfall eller dödsfall. Motsvarande siffra för gruppen utan ärftliga kopplingar var 38 procent.

Studien visade också att risken för återfall minskade ju fler insjuknande släktingar patienten hade.

– Det är ett välkänt faktum sedan länge att prognosen är bättre för dem med ärftlig colorektalcancer än för dem utan. Så är det också vid exempelvis bröstcancer, berättar Bengt Glimelius, professor i onkologi och överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och Karolinska Universitetssjukhuset i Solna.

Förklaringen är att de genetiska rubbningar inklusive mutationerna som ligger bakom en tjocktarmscancer är annorlunda fördelad vid ärftlig cancer än hos en spontant uppkommen cancer.

– Att det finns nära släktingar som haft samma cancer betyder dock inte att den är ärftlig, det kan mycket väl vara slumpen.

Cancer i tjock- och ändtarm är vid sidan av lungcancer den cancerform som orsakar flest dödsfall i Sverige. Men prognosen för dem som insjuknar är betydligt ljusare i dag än tidigare. Bättre behandlingsmetoder med förfinad kirurgisk teknik, rätt användning av strålbehandling och nya läkemedel gör att det nu är nästan 60 procent som lever fem år efter behandling. För 20 år sedan var jämförande siffra 35–40 procent.

» Läs mer om studien i Dagens medicin

text: Anki Grundelius, webbredaktör Cancerfonden