Överlevnaden i sarkom har ökat till 70 procent

Det finns all anledning att var optimist när det gäller behandling av cancerformen sarkom. Med hjälp av cytostatikabehandling och modern kirurgi har överlevnaden för patienter med osteosarkom ökat markant de senaste 25 åren.

Uttryck i siffror har överlevnaden ökat från cirka 15 procent år 1982 till hela 70 procent i dag för patienter med tumörer primärt i skelettet.

– Detta är naturligtvis oerhört glädjande. Och ständigt görs nya framsteg, säger docent Thor Alvegård vid Onkologiskt centrum, Universitetssjukhuset i Lund.

Han har varit verksamhetschef för Onkologiskt centrum under många år och är numera chef för avdelningen för cancerepidemiologi. Nyligen tilldelades han ett anslag om 30 000 euro från Nordiska Cancerunionen. Pengarna fick han för sitt engagemang i Skandinaviska sarkomgruppen. Anslaget kommer att användas dels för granskning av vetenskapliga studier, dels för att utforma forskningskriterier inom forskningsområdet sarkom.

Thor Alvegård är ordförande i Skandinaviska sarkomgruppen tillsammans med professor Henrik Bauer vid Karolinska Institutet och överläkare Kirstin Sundby Hall vid Det Norske Radiumhospital i Oslo.

Mediciner istället för kirurgi
Ett annat stort framsteg inom sarkombehandlingen som Thor Alvegård vill lyfta fram är behandling av så kallade GIST-tumörer, alltså stora tumörer i buken.

– Förr kunde man bara använda kirurgiska ingrepp vilket var omständligt och kostsamt för sjukvården och besvärligt för patienten. En ny studie med 400 patienter i de nordiska länderna och Tyskland visar att man på medicinsk väg kan få bukt med dessa tumörer, säger han.

Sarkom är ett gemensamt namn för elakartade tumörer i kroppens stödvävnad, det vill säga skelett, brosk, bindväv, muskler med mera. Av cirka 46 000 årliga cancerfall i Sverige utgjordes år 2002 endast 337 av sarkom.

Få men unga drabbas
I Skandinavien insjuknar årligen omkring 1 000 personer.
– Detta kan tyckas vara få. Men många av dem som drabbas är unga, vilket är extra sorgligt. Kan man hjälpa dem att bli friska och få ett bra liv, så är mycket vunnet. Som forskare och läkare är detta min starkaste drivkraft.

Det finns olika former av mjukdelssarkom, till exempel liposarkom, som växer i fettvävnad, och leiomyosarkom som utgår från glatt muskulatur. Den vanligaste formen av sarkom i skelettet kallas osteosarkom och drabbar företrädesvis patienter i yngre åldrar.

Thor Alvegård har fyllt 66 år och skulle med ålderns rätt kunna pensionera sig. Men några sådana planer har han inte. Den 5 till 8 mars deltog han vid ett symposium vid MD Anderson Medical Center i Houston, Texas, där han redovisade den Skandinaviska sarkomgruppens senaste resultat. Dessutom samordnar han olika studier, i vilka europeiska och amerikanska forskare deltar. Thor Alvegård svarar för den skandinaviska delen.

Sarkomgruppen firar 30 år
Han ägnar också mycket tid åt jubileumsskriften till Skandinaviska sarkomgruppen 30-årsjubileum, som hålls i Oslo nästa år. För Thor Alvegård har det en extra betydelse att Oslo är platsen. Han är född strax utanför den norska huvudstaden.

Läkare blev han 1968 och under några år arbetade han i Norge. Under en stor del av 1970-talet var han verksam som läkare och forskare i USA, bland annat vid National Cancer Institute i Washington DC.

Han forskade kring benmärgstransplantation och cellgiftsbehandling, och det var där hans intresse för sarkom föddes.

– En av Kennedy-klanens söner togs in på sjukhuset med osteosarkom. Tack vare höga doser av cytostatika kunde han botas. Läkaren då hette Jaffe Norman, och han medverkar vid symposiet i Houston nu i mars. Så man kan säga att cirkeln sluts, säger Thor Alvegård.

Beklagar nuvarande läkare–patient-relation
Till Sverige och Lund kom han 1979. Under några år vistades han i Moskva där ett intresse för Östeuropa väcktes. Kombinationen läkare och forskare har varit befruktande för både patientrelationen och forskningsmässigt.

– När man möter patienter förstår man på djupet vad som bekymrar dem och hur de tänker och känner. Detta är viktigt att ta med sig in i forskningen. Förr var långa patient- och läkarrelationer möjliga, och patienten kunde alltid få tag på ”sin” läkare. I dag hör detta till undantagen.

– Om det beror på resursbrist eller ständiga omorganisationer låter jag vara osagt. Men jag beklagar att det förhåller sig så, säger Thor Alvegård.

Tre korta frågor Var är du bosatt? – Sedan många år bor jag i Malmö. Jag är singel men har en dotter som är fotograf och bor i Kansas, USA. Hon heter Tatiana och har två barn. Hinner du med något annat vid sidan av forskning och andra uppdrag? – Absolut. Jag är mycket idrottsintresserad och motionerar regelbundet. Jag har varit både tävlingssimmare och tävlat i höjdhopp och banlöpning. Numera är jag en inbiten dansare och håller på med all slags dans, från foxtrot till tango. Vilket yrke skulle du ha valt om du inte hade blivit läkare och forskare? – Då skulle jag ha velat bli politiker. Jag är framför allt intresserad av internationella frågor.

text: Jan Kantor, frilansjournalist, mars 2008
foto: Tatjana Alvegård