Ingemars fötter svullnade upp

I nära ett år åt Ingemar Morén i Storvreta medicinen Nexavar för sin njurcancer. Men till slut gav han upp, biverkningarna blev för svåra. Nu har Ingemar en ny medicin och mår mycket bättre.

Sommaren 2005 upptäcktes Ingemar Moréns njurcancer. Två veckor senare opererades en njure och mjälten bort. Drygt ett år senare konstaterade man att det fanns metastaser kvar, och Ingemar fick börja äta Nexavar i januari 2007.

Fötterna svullnade
– Jag åt två tabletter två gånger om dagen och de första två veckorna gick bra. Men sedan började biverkningarna märkas. Det värsta var att fötterna svullnade – det var väldigt jobbigt. Jag hade periodvis svårt att gå. Jag fick också stora problem med magen.

Men Ingemar stod ut ändå, fram till påsk. Gradvis minskade också biverkningarna, ”kroppen verkade acceptera medicinen” säger Ingemar. Men i april påbörjades en strålbehandling mot en metastas i ryggen, och han fick då hålla upp med medicinen.

Diarréer och kramp i tarmarna
I början av maj fick han börja om igen.
– Efter strålbehandlingen blev biverkningarna mycket värre. Särskilt besvären med magen, jag fick svåra diarréer och kramp i tarmarna. Efter sommaren fick jag lägre dos Nexavar, men läkarna märkte snabbt att medicinen då inte fick önskad effekt. Alltså försökte jag att ta den högre dosen igen, men till slut gick det inte längre.

Jobbar trots tröttheten
I oktober 2007 fick Ingemar Morén byta till Sutent, och det blev direkt en stor skillnad.
– Jag är fortfarande lös i magen, men för det äter jag Imodium och det fungerar någorlunda. Däremot blir jag trött av Sutent, tröttare än av Nexavar.

Men Ingemar jobbar trots tröttheten. Han är konsult, sitter ibland på kontoret, åker ibland ut på kundbesök.

– Som tur är kan jag anpassa jobbet efter orken. För mig är det en psykisk fördel att ha ett jobb att gå till. Jag har bestämt mig för att fortsätta styra mitt liv – det ska inte sjukdomen få göra!

» Läs mer om Nexavar
» Läs mer om Sutent

text: Ingrid Jacobsson, frilansjournalist, februari 2008
foto: Rolf Hamilton