Cell- eller blodprov skräddarsyr behandling

Henrik Grönberg, professor vid Karolinska Institutet svarar på tre frågor om utvecklingen av den svenska cancerforskningen kring prostatacancer.

Beskriv var forskningen stod för 20 år sedan, 1987. Vad visste ni då?
– Det förekom ingen tidig upptäckt av prostatacancer eftersom vi inte kände till PSA-testet. En majoritet av alla fall upptäcktes när patienten fått skelettmetastaser. Den enda behandlingsstrategin vid prostatacancer var hormonell manipulation som baserade sig på doktor Huggins Nobelpris 1966.

– Inom den strategin var den mest radikala åtgärden att operera bort testiklarna vilket gjorde att produktionen av testosteron upphörde.

– I vissa fall gavs östrogensprutor, men dessa injektioner slutade man med eftersom de medförde många biverkningar i hjärta och kärl, till exempel blodpropp och hjärtinfarkt.

Hur långt har ni kommit i dag?
– I dag kan vi tidigt upptäcka en prostatacancer tack vare PSA-testet. Det betyder att vi hittar tumören i ett tidigt skede oavsett om den givit symtom eller inte.

– Vad som orsakar prostatacancer är fortfarande mest okänt. En viktig orsak till att sjukdomen uppstår har med genetiken att göra. Senaste året har vi hittat sex nya gener som har med uppkomst av prostatacancer att göra. Lokaliserad prostatacancer opererar vi eller också ger vi extern strålbehandling.

– Det som är ny kunskap är att man har en vinst av att operera jämfört med att låta bli vid tidig upptäckt. Den svenska studien SPCG4 har varit världsledande; det är den enda randomiserade (indelning i slumpmässiga grupper) studien där man jämfört operation med att avstå operation. Det visar sig efter 10 år att de som inte opererats har högre risk att dö och högre risk att få fjärrmetastaser (metastas i ett annat organ). Problemet med denna kunskap är att man måste behandla många för att rädda någon. Vi behandlar 17 män för att rädda en från att dö i prostatacancer. Alltså är överbehandlingen ganska stor vid lokaliserad prostatacancer. Vad vi däremot inte vet i dag är vilka män som behöver behandling och vilka som klarar sig utan.

– Vid spridd prostatacancer behandlar vi med hormoner som grund. Vi har dessutom lärt oss att använda cellgifter som har god effekt för att lindra smärta och symtom vid metastaserad prostatacancer. Generellt har all typ av smärtbehandling markant förbättrats vid skelettmetastaser.

Vad är din vision 20 år framåt?
– Om 20 år blir det spännande! Då tror jag att vi har hittat så kallade biomarkörer från ett blodprov så att vi med hjälp av gener eller proteiner kan förutse om patienten får prostatacancer eller inte, om tumörsjukdomen är av den allvarliga sorten eller inte och vilken behandling som vi bör sätta in. Vi kan alltså redan före ett prov från prostata förutse om mannen har en cancer och hur allvarlig den är.

– När det gäller diagnostik har vi i dag inga bra röntgenmetoder av prostatacancer. Om 20 år är jag helt övertygad om att vi fått nya diagnostiska metoder så att vi med säkerhet kan säga om mannen har en prostatacancer eller inte.

– Jag tror också att dessa röntgenmetoder har betydelse för att följa upp svar på behandling. Vi kommer att kunna inleda en strålningsbehandling och efter en vecka ta en röntgen som visar om patienter svarar på behandling. Vi kan också få besked om det är en bra behandling eller inte. Dessutom kommer vi att med hjälp av cellprov eller blodprov kunna skräddarsy behandlingen. Därmed får patienten rätt terapi redan från början.

– Min sista vision handlar om att kunna identifiera de män som har hög risk för allvarlig form av prostatacancer. De kommer att kunna få förebyggande medicin en vecka per månad och därmed förebygger vi att sjukdomen uppkommer med en för tidig död som följd. Slår några av dessa visioner in är det fantastiskt!

» Henrik Grönberg m fl forskare har hittat en gen som indikerar om prostatacancer kommer att utvecklas aggressivt

text: Marita Önneby Eliasson, redaktör Rädda Livet, december 2007
foto: Karolinska Institutet/University Press