Forskningen i dag:
Frontlinjen flyttas fram

Man kan få uppfattningen att cancerforskningen går ganska långsamt framåt, men i själva verket har det skett en enorm utveckling, en kunskapsexplosion. Den ökade kunskapen har emellertid inte ännu resulterat i bättre behandling inom hela cancerområdet. Gapet mellan vad forskarna vet och hur de kan omsätta sin kunskap i klinisk verksamhet är ännu stort.

För 2008 har forskningsnämnden 316 miljoner kronor att fördela. Om vi säger att under 20 år har 200 miljoner gått till cancerforskningen årligen så blir siffran 4 miljarder kronor. Borde vi inte ha sett fler framsteg och genombrott?
– Vi dikterar inte forskningens villkor utan det gör det biologiska och kliniska problemet, svarar Bengt Westermark, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd. Har man ett väldigt svårt problem att tampas med, då är det inte lätt.

Om ni får mycket mer pengar?
– Avsaknad av resurser är hastighetsbegränsande och upp till en viss nivå kan vi förbättra forskningens nivå genom att ge högre anslag. Men bara till en viss nivå, sedan är det huvudet som gäller och möjligheten att göra rätt saker.

– Mera pengar får inte heller leda till att forskningsnämnden brister i kvalitetskraven när det gäller att fördela resurserna. Vi kan säga att vi inom ett forskningsområde har 50 projekt. Om vi då får mera pengar att fördela ska vi inte öka projektens antal till 75 utan vi ska ge de 50 projekten mera pengar så att dessa blir ännu mer framgångsrika.

Kanske Cancerfonden då skulle ge 100 miljoner till Westermarks forskningsprojekt, 100 till Skogseid, 100 till Moustakas och 100 till Dillner och därmed komma ett Nobelpris lite närmare?
– Nej, det går inte. Vi måste ha en mångfald och en viss bredd i forskningen. Det är Cancerfondens ansvar att utveckla olika grenar inom cancerforskningen liksom inom all annan forskning. Du kan heller aldrig ha en bra klinisk forskning utan en bra experimentell forskning och vice versa. Man måste också förstå strukturen på gener, celler, proteiner och deras funktioner.

Helheten är alldeles nödvändig. Kan forskningsnämnden ta emot hur mycket pengar som helst?
– Nej, det finns en gräns. Hälften av alla forskare i vårt land kan ju inte hålla på med cancerforskning. Cancerforskningens framsteg vilar i stor utsträckning på framsteg även inom andra områden.

Finns det tillräckligt med kvalitativa projekt i Sverige att stödja?
– Ja, det gör det och frontlinjen flyttas fram hela tiden när det fylls på med kunskap. Det finns alltid något nytt att forska på. Svaret på en fråga kan generera flera fortsättningsfrågor.

Hur ser satsningen ut på unga forskare?
– Ungdomen är framtidens forskare. Självklart satsar vi på unga forskare. Utmaningen är att rekrytera de bästa forskarbegåvningarna till cancerforskning. Det finns många konkurrerande aktiviteter de kan ägna sig åt i livet.

Hur känner man igen ett stjärnskott på cancerforskarhimlen?
– Det är inte självklart att det är lätt att se dem, men när jag har läst en ansökan från en ung person kan jag förnimma om det är något extra. En sådan person har visat att hon eller han har ett klart mål, de visar genom tidigare arbeten att de kan klara sin uppgift. De har förmågan att ställa de rätta och viktiga frågorna. De andas tillförsikt i ansökan och den tyder på ett genuint intresse för uppgiften. De har en associationsförmåga som går utöver det vanliga. De kan se bakom hörn.

Lungcancerforskningen har under några år inte haft hög prioritet avseende anslag. Varför och vad gör ni åt detta?
– Vi har uppmärksammat problemet och tycker att det är ett bekymmer. Lungcancerforskningen är ett väldigt viktigt område. Visserligen är det så att på sikt hoppas vi att antalet rökare kommer att gå ner så att problemet kommer att bli mindre, men vi vet inte när och vi vet att under tiden kommer väldigt många att insjukna i cancer. Mellan 80 och 90 procent av lungcancerfallen kan förklaras med tobaksrökning. Kvarvarande procentsats innebär att det fortfarande är en ansenlig tumörsjukdom.

– I första hand ska vi gå igenom läget för den internationella lungcancerforskningen, se vad som görs i Sverige och använda det som utgångspunkt för att se vad Cancerfonden kan göra för att öka kvaliteten och kvantiteten på svensk lungcancerforskning.

Resultat presenteras i världsomspännande medicinska tidskrifter. Inom det egna forskningsområdet kan forskare läsa om andras framsteg och nyvunna kunskap. Tar då den egna forskningen glädjeskutt framåt?
– Ja, det händer. Detsamma gäller förstås när kolleger i världen läser om vår forskning i Sverige. Men tron att man ska upprätthålla någon sorts B-klass av forskning som enbart utnyttjar rön som kommer utifrån är helt orealistisk. Du kommer aldrig att förstå betydelsen av stora framsteg om du inte befinner dig i den fasen själv. Jag måste testa i min egen forskning. Att vara en aktiv komponent i det internationella forskarsamhället är viktigt, påpekar Bengt Westermark. Det är en viktig uppgift för Cancerfonden att stödja forskare att komma dithän.

Är Sverige ”med i matchen”?
– Ja, det är vi. Vi publicerar oss internationellt i de bästa och mest spridda och citerade tidskrifterna och vi blir ofta inbjudna till internationella möten.

» Läs även om gårdagens cancerforskning
» Läs även om framtidens cancerforskning

text: Marita Önneby Eliasson, redaktör Rädda Livet, december 2007