Forskningsfusk upptäcks alltid

En forskare är ingen fuskare. Men de är människor de också och vi läser ibland i medierna om forskningsfusk. Hur vaccineras Cancerfonden mot detta?

– Det kanske inte är en perfekt vaccination, men det går att vidta åtgärder som minimerar forskningsfusket, säger docent Anna Karlsson, chef för Cancerfondens forskningsadministrativa avdelning samt vetenskaplig sekreterare i Cancerfondens forskningsnämnd.

– Cancerfonden finansierar forskning och lämnar det administrativa ansvaret till universiteten som skriver kontrakt med oss om att förvalta pengarna. Jag känner mig väldigt trygg å givarnas vägnar eftersom universiteten har en rigorös kontrollapparat för hur pengarna används. Det finns också mycket reglerat i lagar hur pengar får användas. Rese- och representationsreglerna är till exempel väldigt strikta.

Öppenhet ska dominera
– Den viktigaste åtgärden sker annars i själva forskningsmiljön på institutionen på universiteten. Det ska vara en miljö som gör det omöjligt för fusk att uppkomma. Att ha öppna forskningsmiljöer och laboratorier motverkar forskningsfusk. Det ska föras öppna diskussioner på institutionerna, det ska vara en kollegial granskning från omgivningen. Detta kan man åstadkomma genom att bjuda in till öppna seminarier, öppna projektredovisningar där kolleger granskar och diskuterar resultaten.

Cancerfondens prioriteringskommittéer granskar alla ansökningar och varje ansökan läses av sju-åtta personer. I ansökan redovisas bland annat publicerade artiklar som alltså även har granskats av en tidskrift. Därefter fattas beslut.

– Det är svårt att hitta ett bättre system för kvalitetsgranskning och upptäckt av fusk. Men om någon begåvad person ändå bestämmer sig för att fuska så kan det vara utomordentligt svårt att upptäcka från början. Och det kan ta tid innan det uppdagas, men det kommer alltid att upptäckas, säger Anna Karlsson.

text: Marita Önneby Eliasson, redaktör Rädda Livet, december 2007
foto: Melker Dahlstrand