Pernilla Wikström forskar på prostatacancer

– Vissa män utvecklar en aggressiv och livshotande prostatacancer, hos andra växer tumörerna långsamt. Kan vi kartlägga orsakerna har vi förstått en hel del av mekanismerna bakom prostatacancer. Det kan i sin tur leda till säkrare prognos och förhoppningsvis bättre behandling.

Det säger Pernilla Wikström, fil doktor vid Umeå universitet, som forskar kring prostatacancer. Hon leder ett forskarlag på fem personer vid  institutionen för medicinsk biovetenskap. Samarbetar gör hon bland annat med professor Anders Bergh vid patologiska institutionen.
På fackspråk benämns forskningsprojektet ”Biomarkörer för aggressiv prostatacancer”.

– Vad vi gör är att undersöka och försöka förstå varför tumörer hos en del män med prostatacancer utvecklas aggressivt och exempelvis sprider sig till skelettet, medan cancern hos andra är tämligen beskedlig, säger Pernilla Wikström.

Hon förklarar att det man letar efter i tumörerna är dels så kallade biomarkörer (förändringar på gen- eller proteinnivå), dels mönster av sådana som kan berätta om tumörernas olika utvecklingshastighet. Detta sker genom vävnads- eller blodprov hos både friska och sjuka personer som sedan jämförs. Dessutom bygger man prognosmodeller.

Hittills har forskarlaget använt sig av ett begränsat patientmaterial, men tanken är att utöka antalet patienter som ska ingå i projektet.

– Vi funderar alltså på om det finns andra tumörmarkörer än PSA som cirkulerar i blodet hos män med prostatacancer.
I Sverige insjuknar omkring 10 000 män årligen i prostatacancer. Det övervägande antalet är äldre. Cirka 2 500 män avlider av sjukdomen varje år. Mikroskopiska tumörhärdar finns hos mer än hälften av alla män i medelåldern, och hos nästan alla 80-åriga män.

– Vid diagnostillfället är det svårt att avgöra om sjukdomsförloppet kommer att bli hastigt eller långsamt. Vi tror att man genom att studera förändringar av vissa proteiner kan få en del av svaret. Tanken är att man så småningom genom ett enkelt blodprov ska kunna avgöra prostatacancerns aggressivitet. På sikt hoppas vi att det leder till säkrare diagnos och bättre behandling.

Det pågår flera forskningsprojekt kring prostatacancer vid Umeå universitet, berättar hon. Mångfalden bidrar till att skapa en stimulerande forskningsmiljö och ett fruktbart kunskapsutbyte. Dessutom har man tillgång till en medicinsk biobank som omfattar blodprov från över 100 000 friska personer i Västerbotten, varav cirka hälften är män. Detta ger ett jämförelsematerial att gå tillbaka till när man vill undersöka olika aspekter på prostatacancerns utveckling.

Pernilla Wikström kommer från en forskarfamilj i Umeå. Hon var ganska tidigt klar över att hon ville ägna sig åt forskning. 1998 disputerade hon. Att det blev inom området prostatacancer är mest en slump.

– På sätt och vis kan man säga att jag alltsedan jag blev vuxen har velat förstå mekanismerna bakom utvecklingen av cancer, inte bara prostatacancer.

Vad spelar störst roll – arv, miljö eller livsföring - för om en man ska drabbas av prostatacancer eller inte? Pernilla Wikström förklarar att hon kanske inte är rätt person att svara på just den frågan. Men studier som gjorts, menar hon, indikerar att arv och livsföring är av avgörande betydelse.

– Prostatacancer bland till exempel asiatiska män är mindre vanligt än hos västerländska män. Men när asiatiska män bosätter sig i USA och anammar livsstilen där, insjuknar de i liknande utsträckning som infödda amerikanska män. Det tyder på att livsföring spelar en roll.

Av och till förs en diskussion om värdet av det så kallade PSA-provet. Ett högt PSA-värde kan vara en viktig markör för sjukdomen. Men det kan också skapa en oro som inte alltid är motiverad.

– PSA-värdetestet är inte perfekt. En nackdel är att det inte är en farlighetsmarkör. Samtidigt måste man inse att det är det bästa som finns att tillgå i dagsläget för att tidigt spåra cancertumörer i prostatakörteln. 

– På sikt hoppas vi med hjälp av vår forskning hitta markörer som kan komplettera PSA-provet, och ge svar på frågan om patienter har en ”snäll” eller aggressiv tumör. Men det är långt till det målet, säger Pernilla Wikström.

Tre korta frågor Hur vill du beskriva dig som forskare? - Ord som hängiven, vetgirig, nyfiken och noggrann ringar nog ganska väl in min forskarpersonlighet. Vilka är drivkrafterna bakom din forskning? - Ytterst är det att minska lidandet hos män med prostatacancer. Och att förstå. Kan vår forskning bidra till att komma lösningen på prostatacancerns gåta något närmare, vore det fantastiskt. Men prostatacancer är som all annan cancer en ytterst komplicerad sjukdom. Vad gör du när du inte håller på med forskning? - Jag är tillsammans med mina barn Vilma, 9 år, Emil, 8 och Axel 2 år. I Vilmas lag är jag fotbollstränare. Jag och min man Per ägnar oss också åt idrott på motionsnivå.

text: Jan Kantor, medicinjournalist, september 2007
foto: Umeå universitet