Forskaren Henrik Gréen har äggstockscancer i fokus

”Målet med mitt arbete är att förbättra behandlingen för våra patienter med äggstockscancer och att de ska leva längre.”

En vision som driver nydisputerade Henrik Gréen i hans arbete som forskarassistent vid avdelningen för klinisk farmakologi, Universitetssjukhuset i Linköping.

– Jag vill att behandlingen med framför allt cytostatikan paklitaxelska ska bli bättre för kvinnor som har äggstockscancer. En förutsättning för det är att doserna ska bestämmas individuellt. Vi bör också bli bättre på att förutsäga effekten av behandlingen, säger Henrik Gréen.

Äggstockscancer – ovarialcancer - är en av de tio vanligaste cancerformerna hos kvinnor i Sverige i dag. Behandlingen består vanligen av tumörreducerande kirurgi följd av cytostatikabehandling.

Problemet med dagens cancerbehandling är att många cancerceller så småningom blir resistenta mot olika cytostatika.

– Därför vore det en stor fördel om vi före behandlingen kunde förutsäga vilken dos av cytostatika som är bäst lämpad för varje kvinna. Kunde vi dessutom med säkerhet säga om tumören kommer att reagera på behandlingen eller ej vore det ännu bättre.

Men där är inte forskarna ännu. En av de viktigaste faktorerna för skillnader i behandlingseffekt tros vara genetiska variationer mellan olika individer.

– Människan är bra komplicerad och det finns stora variationer mellan oss. Detta gör att vi inte alltid kan förklara varför just en patient får en snabb tumörreduktion och en annan inte.

Henrik Gréen finner det emellertid realistiskt att forskarna inom ett par år kan skilja ut patienter som gynnas respektive inte gynnas av behandlingen.

– Då kommer det också att bli möjligt för oss att välja behandling efter patientens genetiska uppsättning. Jag bedömer dessutom att vi om 5-8 år kan börja med en individualiserad behandling. 
 
Detta låter ju som en bra arbetshypotes. Men det händer väl att du som forskare under arbetets gång kommit fram till något helt annat?
– Naturligtvis, man får inte hålla fast vid sin hypotes om studierna visar på något annat. Det är ju troligare att hypotesen är fel än att studierna ger fel resultat. Exempelvis trodde vi att genetiska förändringar i målproteinet för paklitaxel skulle kunna korreleras med utfallet av behandlingen. Men efter att vi sållat ut 40 tumörer kunde vi konstatera att det inte fanns en enda genetisk variation i genen för detta protein.

Henrik Gréen ingår i professor Curt Petersons forskarlag som har ett anslag från Cancerfonden på 1,2 miljoner kronor årligen under en treårsperiod. Det bästa med att ingå i ett lag är att kunna diskutera sina idéer och hypoteser med andra menar Henrik.  Det är ett sätt att komma vidare i arbetet.