Birgitta Sander forskar om lymfkörtelcancer

– Detta är helt fantastiskt! Jag är så glad.

Birgitta Sander har nyligen blivit tilldelad ett pris från Cancerfonden för sin forskning rörande mantelcellslymfom, en ovanlig men mycket aggressiv typ av lymfkörtelcancer. Priset som heter ”Senior Investigator Award för kliniker” motsvarar en sexårig halvtidstjänst. Birgitta Sander är inte forskare på heltid utan hennes huvudsakliga arbete är som patolog. Ett arbete som bland annat innebär att studera tunna snitt av tumörer för att bestämma vilken sorts cancer en patient har drabbats av.

Birgitta Sander tar emot i sitt trivsamma rum på patologen på Karolinska universitetssjukhuset Huddinge. Ett stort mikroskop är placerat mitt på skrivbordet och hon lägger av telefonluren så att vi inte ska bli störda. Mobiltelefonen måste dock vara påslagen – yngsta dottern är på skolresa i Frankrike och Birgitta Sander vill vara tillgänglig utifall hon skulle ringa. Vi går och hämtar en varsin kopp kaffe och slår oss ned i den lilla soffgruppen.

Att Birgitta Sander började syssla med lymfomforskning är egentligen en slump. Hennes doktorsavhandling handlade om hur immunförsvaret styrs av olika kroppsegna substanser. Efter en kort period i USA då hon fördjupade sig i resultat från doktorandprojekten, fick hon en tjänst i Linköping och började då ägna sig åt hudcancerforskning eftersom det där fanns en stor kompetens inom detta område.

– Min kliniska verksamhet började dock riktas mot hematopatologi, det vill säga lymfom och leukemier, och då jag rekryterades hit till Huddinge 1998 kändes det som ett naturligt val att även låta forskningen glida över åt samma håll. Men jag har fortfarande kvar några melanomprojekt på samarbetsbasis, berättar Birgitta Sander.

Åren 2002-2003 började Birgitta Sander och hennes kolleger att studera mantelcellslymfom genom att analysera vilka gener som var på- respektive avslagna i dessa tumörer i jämförelse med vanliga blodceller. De gjorde flera intressanta upptäckter, varav två huvudspår kändes extra spännande. Det ena var att cyklin D1, ett protein som alltid är överuttryckt i mantelcellslymfom, fanns i en mer stabil form hos patienter med exceptionellt dålig prognos. Den mer stabila varianten får till följd att proteinet inte kan brytas ner och tillintetgöras, utan finns i stället kvar i cellen och utövar sin sjukdomsframkallande funktion mer effektivt och under en längre tid.

Den andra huvudsakliga upptäckten, som i början tolkades med viss skepsis, var att mantelcellslymfomen hade en mycket hög produktion av så kallade cannabinoidreceptorer. Dessa återfinns vanligtvis bara i hjärnan och är involverade i belöningssystemen och bromsning av signalöverföring mellan nervceller. Normalt finns inte cannabinoidreceptorer av den här typen på blodceller vilket skulle kunna betyda att läkemedel som specifikt riktar in sig mot dessa skulle döda lymfomceller men inte påverka de friska cellerna.

Pilotstudier på möss har visat lovande resultat.

– Läkemedlen vi testat gör att cancercellerna begår självmord. Tumörstorleken minskar samtidigt som mössen mår bra. Det är en lång väg kvar att gå, men jag tror att detta kommer att kunna inkluderas som ett tillägg till cellgiftsbehandling i framtiden.

Det är en väldigt viktig uppgift att bidra till att behandlingen dels blir mer effektiv, dels blir skonsammare för patienterna.

– Jag tänker även på äldre patienter som inte alltid kvalificeras för de riktigt tuffa behandlingarna och därmed har en klart sämre prognos. Att förlänga livet och tiden med barnbarnen vore oerhört meningsfullt, säger Birgitta Sander med djupt engagemang i rösten.

Nyligen har forskningsgruppen tittat på förekomsten av cannabinoidreceptorer även i andra typer av lymfom och kunde i vissa fall påvisa mycket höga nivåer. Man har även använt sig av tumörceller som man odlar i flaskor – ett effektivt och relativt lätthanterligt sätt att testa hur cellerna reagerar på olika läkemedel och substanser. Allt pekar åt samma håll. Nivåerna av cannabinoidreceptorer verkar vara förhöjda i synnerhet i mantelcellslymfom men även i vissa andra lymfomtyper. Och med kombinationer av läkemedel som binder till cannabinoidreceptorerna kan man få cellerna att dö.

Birgitta Sander är huvudhandledare för två doktorander och har även ett aktivt bihandledarskap för ytterligare två. I forskningslaget ingår även ett par seniora forskare. Gruppen är således ganska liten men hoppas på att kunna utökas med minst ytterligare en senior forskare framöver. Med den utökade tiden som Birgitta Sander nu fått finansiering för kommer hon få bättre möjligheter att samla ihop det material som krävs för forskningen, hålla i alla trådar och nätverka.

– Sporadiska forskningsveckor eller – månader är inte tillräckligt för att hålla igång en aktiv forskargrupp så en forskartjänst på halvtid är verkligen ett drömläge.

Stämningen i gruppen är god i forskargruppen, de har en gemensam vision. Snart åker de till Montreal för att delta i en kongress och hoppas på att där kunna knyta viktiga kontakter med andra forskargrupper inom cannabinoidforskningsfältet.

– Under mina år finansierade av Cancerfonden tror jag att vi kommer att nå långt. Målet är att ha testat läkemedel åtminstone på ett fåtal patienter. I början kändes detta med cannabinoidreceptorerna som ett högriskprojekt. Men nu när vi har styrkt våra fynd på så många olika sätt vågar vi satsa. Vi tror verkligen att detta är en viktig upptäckt som kan innebära stor vinning för patienterna i framtiden, avslutar Birgitta Sander hoppfullt.

Mantelcellslymfom • Mantelcellslymfom är en allvarlig form av lymfkörtelcancer. • Ungefär 70 personer drabbas i Sverige varje år. • Sjukdomen är tre  gånger vanligare bland män än kvinnor. Orsaken till detta vet man inte. » Läs mer om malignt lymfom

text: Emma Flordal Thelander, cancerforskare och mediastuderande
foto: Torbjörn Larsson

Varje månad under 2007 kommer en forskare att presenteras här på Cancerfondens webbplats. Det kan vara en huvudansvarig i en större forskargrupp eller en i laget. Presentationen kan också handla om någon som erbjudits en forskartjänst finansierad av Cancerfonden.