Cancerfonden - Hudcancer

Fakta om hudcancer

Hudcancer är den vanligaste typen av tumörsjukdom i befolkningen i Sverige och man räknar med att över 43 000 nya fall av hudcancer diagnostiserades 2005. Eftersom hudcancer är en av de tumörtyper som också ökar snabbast blir dessa sjukdomar ett allt större folkhälsoproblem.

De vanligaste typerna av hudcancer är basalcellscancer, skivepitelcancer och malignt melanom. De båda förstnämnda tumörtyperna utvecklas från de hornbildande cellerna i överhuden som bildar hudens skyddande ytskikt. Basalcellscancer är den i särklass vanligaste tumörformen med drygt 37 000 nya tumörer år 2005. Denna tumörtyp saknar förmåga att sprida sig och kan vanligen botas genom ett enkelt ingrepp, men orsakar stora kostnader för samhället.

Födelsemärken och maligna melanom
	Lentigo maligna, förstadium till malignt melanom	Lentigo maligna melanom
	Dysplastiskt nevus, variant av godartat födelsemärke	Melanom in situ, förstadium till malignt melanom
	Superficiellt, spritt malignt melanom	Dermalt nevus, födelsemärke i läderhuden
Bilderna har tagits fram av docent Anne-Marie Wennberg, hudläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg i samarbete med sjukhusfotograferna Ole Roos och Morgan Carlsson. » Läs mer om att hålla koll på hudförändringar!

Skivepitelcancer i huden är den näst vanligaste tumörtypen med drygt 3 750 nya fall år 2005. Det är också den typ av hudcancer som ökar snabbast. Skivepitelcancer är vanligast vid hög ålder och är betydligt vanligare bland män än kvinnor. Denna tumörtyp kan ibland sprida sig och orsaka dottertumörer som i värsta fall kan leda till döden.

Malignt melanom är den allvarligaste formen av hudcancer. Drygt 2 100 nya hudmelanom behandlades i Sverige 2005. Malignt melanom är lika vanligt bland män och kvinnor och den genomsnittliga risken att drabbas av melanom någon gång under livet är cirka 1,5 procent. Melanom beror på en tumöromvandling av de pigmentbildande cellerna, melanocyterna, i överhuden. Melanocyternas normala funktion är att bilda det mörka pigmentet i huden, melanin, som skyddar överhudens celler mot solens ultravioletta strålar. Vid solbestrålning stimuleras bildningen av melaninpigment och det är detta som orsakar den bruna färgen i huden, solbrännan.

Normalt har vi i huden varierande antal av godartade pigmentfläckar: födelsemärken eller på medicinskt språk nevi. Dessa utvecklas under barndom och tidig vuxenålder och består av ansamlingar av melanocyter vars melaninpigment ger den mörka färgen. Normalt genomgår nevi en utveckling som leder till att de tillbakabildas senare under livet. Vissa nevi ser annorlunda ut genom att de är stora, med oregelbunden form, diffus avgränsning och varierande färg. Dessa så kallade dysplastiska nevi kan ibland vara förstadier till malignt melanom och man bör därför vara observant på pigmentfläckar med sådant utseende. Man har funnit att upp till 15 procent av invånarna i Sverige har sådana dysplastiska nevi.

I mycket sällsynta fall kan dysplastiska nevi vidareutvecklas till melanomtumörer. Den vanligaste typen av malignt melanom utvecklas också stegvis. I början växer melanomcellerna bara i överhuden och har då ingen förmåga att sprida sig och orsaka metastaser, dottertumörer. Därför botas dessa tidiga melanom genom ett begränsat kirurgiskt ingrepp.

Om melanomtumören får vidareutvecklas så kommer den ofta att börja växa ner igenom hudens djupare delar. Melanomcellerna kan då komma i kontakt med lymfkärl och blodkärl och därigenom sprida sig och orsaka metastaser. Ju djupare tumören växer i huden, desto större är risken för spridning av sjukdomen. (Se figur.)

Eftersom de flesta hudmelanom utvecklas ur förstadier finns goda möjligheter att förebygga uppkomsten av melanom genom att behandla dysplastiska nevi innan de hunnit utvecklas till melanom. Man ska därför vara uppmärksam på förändringar i nevi och söka läkare för undersökning vid misstänkta förändringar. Eftersom melanomtumörerna ofta utvecklas stegvis finns bra möjligheter att upptäcka och behandla tumörer i ett tidigt skede då de inte har hunnit sprida sig. Den ökade kunskapen om tidiga tecken på melanom har bidragit till att omkring 90 procent av alla patienter som behandlas för malignt melanom botas, vilket är en markant förbättring jämfört med situationen för några decennier sedan. Omkring år 1960 avled ungefär hälften av melanompatienterna.

Om melanomsjukdomen spridit sig och lett till metastaser är situationen allvarlig och sjukdomen kan vara dödlig. Patienter med spridning enbart till lymfkörtlar kan ibland botas genom att de angripna lymfkörtlarna opereras bort. De som har spridning till inre organ och där tumörerna inte kan avlägsnas med operation erbjuds olika former av medicinsk behandling. Tyvärr är effekterna ofta dåliga, då melanomtumörerna är okänsliga för de behandlingar som finns i dag. Detta understryker att det absolut vikigaste är att förebygga sjukdomen och – i de fall detta inte lyckas – upptäcka och behandla sjukdomen i ett tidigt skede då den fortfarande kan botas med enkla ingrepp.

» Vilken typ av solare är du?
» Så här skyddar du dig mot solen
» Läs mer om basalcells-, skivepitelcancer och malignt melanom

Utveckling av hudmelanom

Melanom utvecklas ur de pigmentbildande cellerna, melanocyterna, i överhuden. Till en början växer tumören ofta endast i överhuden och har då ingen förmåga att sprida sig. Om tumören får fortsätta att utvecklas kan den börja växa ner i läderhuden och komma i kontakt med blod- och lymfkärl. Då finns risk för att tumören sprider sig genom kärlen och orsakar dottertumörer, metastaser.